Con Dao: dykning vid Vietnams sköldpaddsöar
En månlös sommarnatt på Hon Bay Canh, en liten ö utanför Vietnams sydkust, drar sig en grön havssköldpadda upp över tidvattenlinjen, gräver en kammare i sanden med sina bakfenor och lägger ett hundratal ägg innan hon glider tillbaka ut i det mörka vattnet. Sådana scener utspelar sig här hundratals gånger varje säsong, för Con Dao-skärgården hyser de viktigaste häckningsstränderna för havssköldpaddor i hela Vietnam. Samma skyddade vatten som ger sköldpaddorna en fristad rymmer också korallrev, sjögräsängar och dykplatser som förblivit anmärkningsvärt lugna med sydostasiatiska mått mätt.
En skärgård för sig
Con Dao är en klunga öar i Östsjön utanför Kina, belägen långt ute från Mekongdeltat och administrativt en del av provinsen Ba Ria-Vung Tau. Den största ön, Con Son, bär den enda orten, flygplatsen och nästan allt boende; de mindre öarna runt omkring är till stor del obebodda och står under nationalparkens skydd. Avskildheten har format allt på den här platsen. Under större delen av nittonhundratalet var skärgården inte känd för sin natur utan för sin isolering: den franska kolonialförvaltningen drev här en ökänd fångkoloni, senare utbyggd under den sydvietnamesiska regeringen. De bevarade fängelsebyggnaderna och kyrkogården Hang Duong är i dag högtidliga minnesplatser som besöks i stort antal av vietnamesiska resenärer. Den mörka historien fick en oavsiktlig följd. Öarna exploaterades aldrig för industri eller massturism, och när nationalparken Con Dao inrättades 1993 ärvde den skogar, stränder och rev i långt bättre skick än större delen av fastlandskusten.
En nationalpark som fortsätter under ytan
Nationalparken Con Dao är ovanlig bland Vietnams skyddade områden eftersom dess gränser omfattar både land och hav. Den landbaserade delen skyddar tropisk skog som täcker granitkullarna på Con Son och de yttre öarna; den marina delen omfattar korallrev, sjögräsbäddar och sträckor av mangrove. Denna kombination är ekologiskt avgörande. Regn som faller på orörd skog når havet långsamt och rent, utan de sedimentmoln som kväver korallen på andra håll, och mosaiken av livsmiljöer låter arterna röra sig mellan rev, sjögräs och öppet vatten medan de äter och fortplantar sig. Parken är dessutom erkänd enligt Ramsarkonventionen som ett våtmarksområde av internationell betydelse, en utmärkelse som lyfter fram värdet av dess kustekosystem långt bortom Vietnam. Parkvakter stationerade på de yttre öarna upprätthåller fiskebegränsningarna, sköter förtöjningsbojarna och driver det sköldpaddsprogram som blivit parkens kännemärke.
Sköldpaddsstränderna vid Bay Canh
Hon Bay Canh, en skogklädd ö öster om Con Son, är hjärtat i berättelsen. Dess främsta häckningsstrand tar emot den största andelen av de gröna sköldpaddor som varje år går i land i skärgården, och en permanent vaktstation står precis bakom sanden. Under häckningssäsongen, som når sin topp under sommarmånaderna, patrullerar vakterna stranden om natten, registrerar varje äggläggande hona och flyttar kullar som lagts nedanför högvattenlinjen till en inhägnad kläckningsstation där äggen kan ruvas i trygghet. När ungarna kryper fram några veckor senare släpps de ut på stranden så att de kan prägla sin födelsesand innan de tar sig ut i bränningarna. Besökare kan delta i tillståndsgivna nattutflykter för att se häckning eller utsläpp, alltid under vakternas uppsikt och enligt stränga regler: inget vitt ljus, ingen blixt, ingen beröring. Även karettsköldpaddan, som är sällsyntare och akut hotad, förekommer i dessa vatten, och dykare möter båda arterna året runt när de betar och vilar på reven.
Vad som lever på reven
Con Daos rev byggs upp av ett brett samhälle av hårda koraller, från grenformiga snår på grunt vatten till massiva blockkolonier längs de djupare sluttningarna, uppblandade med mjukkoraller och gorgonier där strömmen drar. Runt och över dem rör sig den klassiska indopacifiska ensemblen: papegojfiskar som skrapar alger från klippan, stim av fusiljärer och snappers, kejsarfiskar och fjärilsfiskar som betar av korallhuvudena, muränor och havsabborrar som håller till i skrevorna. Sjögräsängarna i de skyddade vikarna är en livsmiljö i egen rätt, betesmarker för de gröna sköldpaddorna och förr även för dugonger, de skygga havsdäggdjur vars tidigare närvaro är ett av skälen till att parkens sjögräs åtnjuter särskilt skydd. Liksom rev över hela regionen har Con Daos koraller känt hettan av värmeböljor i havet, och blekning har drabbat vissa områden under dåliga år. Ändå ger kombinationen av rättsligt skydd, lågt fisketryck inne i parken och små besökarantal dessa rev bättre chanser att återhämta sig än de flesta.
Att dyka genom årstiderna
Con Dao har ett starkt säsongsbetonat hav. Det gynnsamma fönstret sträcker sig ungefär från mars till september, när vattnet är stilla och klart och båtarna kan nå de exponerade platserna runt de yttre öarna. Från senhösten in i vintern reser nordostmonsunen vind och sjö, de flesta dykverksamheter gör uppehåll och öarna återgår till sin tysta lågsäsongsrytm. Under den goda säsongen dyker man platser utspridda runt de mindre öarna: sluttande korallträdgårdar som passar nybörjare, djupare väggar och pinnaklar för erfarna dykare och lätt snorkling över grunda revplatåer i de skyddade vikarna. Verksamhetens skala förblir liten. En handfull dykcenter på Con Son ordnar turer, grupperna är begränsade, och det är fullt normalt att ha en plats helt för sig själv, något som blir allt ovanligare vid Vietnams fastlandsdestinationer som Nha Trang.
Bevarande som syns
Det som skiljer Con Dao från många marina parker som bara finns på papperet är att skyddet här syns i verkligheten. Inhägnaderna vid kläckningsstationen på Bay Canh, vaktstationerna på de yttre öarna, förtöjningsbojarna som besparar korallen ankarskador och de märkta sköldpaddor som registreras säsong efter säsong vittnar alla om ett program som pågått i decennier. Vietnamesiska naturvårdsgrupper och internationella partner har stött märkning och övervakning av sköldpaddorna här och byggt upp en av landets längsta dataserier över sköldpaddshäckning. Inget av detta gör skärgården osårbar. Plastavfall driver in från det öppna havet, det uppvärmda vattnet är ett hot som ingen vakt kan patrullera bort, och den växande turismen kommer att sätta parkens regler på prov. Men Con Dao visar något som är värt att se med egna ögon: en plats där ett fattigt och avlägset ösamhälle, en nationalpark och en växande dykbransch hittills dragit åt samma håll.
Att planera ett besök
Att ta sig till Con Dao kräver lite beslutsamhet, och det är just det som bevarar platsens särart. Flyg förbinder ön Con Son med Ho Chi Minh-staden på under en timme, och snabba färjor går från fastlandskusten, bland annat från Vung Tau och från Tran De i Mekongdeltat, om sjön tillåter. På ön är livet stillsamt: gästhus och några få resorter, motorcykelturer längs en storslagen och folktom kustväg, fängelsemonumenten och båtturer in i parken. Om sköldpaddorna är din prioritet, kom under sommarens häckningssäsong och boka en tillståndsgiven övernattning på Hon Bay Canh i god tid, eftersom platserna är få. Om dykning och snorkling står främst fungerar vilken tid som helst under den lugna säsongen, med reservationen att förhållandena varierar och att operatörerna dag för dag avgör vilka platser som går att nå. Ta med revvänlig solkräm, ta ditt skräp med dig tillbaka och ta reglerna på allvar; de är skälet till att den här platsen fortfarande ser ut som den gör.
På kartan
Con Dao belönar resenärer som gärna ser hur bitarna passar ihop: orten på Con Son, vaktstationerna på de yttre öarna, häckningsstranden på Hon Bay Canh och dykplatserna som knyter dem samman. Öppna den interaktiva kartan för att se skärgården i sitt sammanhang, utforska de omgivande reven i Östsjön utanför Kina och jämföra Con Dao med andra skyddade revområden i Vietnam och Sydostasien innan du planerar din rutt.