Ishigaki och Yaeyamaöarnas rev: mantor, blå korall och Japans yttersta söder
Några hundra meter utanför Ishigakis nordvästkust, nära mynningen av Kabirabukten, ligger en dykplats med ett namn som knappast behöver förklaras: Manta Scramble. Revmantor glider in från det blå och lägger sig stilla över korallformationer där putsarfiskar rensar deras hud från parasiter, och en bra dag kan dykare som knäböjer stilla på botten se flera av de väldiga djuren kretsa ovanför i långsamma, överlappande banor. Det är Yaeyamaöarnas signaturmöte, längst söderut i Japan. Ändå är det bara första kapitlet: på andra sidan samma ö växer en av världens största kända kolonier av blå korall.
Japans sydligaste övärld
Yaeyamaöarna utgör den yttersta sydvästra änden av Ryukyubågen och tillhör Okinawa prefektur, men ligger betydligt närmare Taiwan än Okinawas huvudö. Ishigaki är gruppens nav och folkrikaste ö, omgiven av grannar med helt egna karaktärer: Iriomote, nästan helt täckt av djungel och mangrove; lilla Taketomi med sin bevarade Ryukyu-by; och avlägsna Yonaguni, Japans västligaste bebodda plats. Den varma Kuroshioströmmen sveper förbi arkipelagen året om, och det är förklaringen till att äkta korallrev frodas på en breddgrad där man knappast väntar sig dem. Reven kantar nästan varje ö och når sin fulla utbredning i det grunda havet mellan Ishigaki och Iriomote, ett område så värdefullt att stora delar skyddas inom nationalparken Iriomote-Ishigaki. För den som flyger ner från Tokyo eller Osaka är kontrasten omtumlande på bästa sätt: några timmar i luften, och vattnet under båten lyser i mättat tropiskt blått över trädgårdar av grenkoraller och bordskoraller. En egen flygplats med direktförbindelser till landets storstäder har gjort resan hit enklare än den låter, och många dykcenter hämtar sina gäster vid boendet på morgonen. Den som har gott om tid kombinerar gärna Ishigaki med några nätter på grannöarna.
Manta Scramble utanför Kabira
Manta Scramble ligger utanför udden Ishizaki, nära Kabira på Ishigakis nordvästkust, alldeles intill systerplatsen Manta City. Topografin är blygsam, en mjuk sluttning av korallblock och grus på sportdykardjup, men stamgästerna är allt annat än blygsamma. Revmantorna söker sig hit för att bli putsade: de står stilla i vattnet över särskilda korallformationer medan små läppfiskar går igenom hud, gälar och mun. Eftersom mantorna kommer för en tjänst, inte bara passerar förbi, blir mötena ofta långa och upprepade när djuren svänger runt putsstationerna varv efter varv. De lokala dykcentren håller hårt på etiketten för att det ska förbli så: håll dig lågt, ta position bakom eller vid sidan av stationerna, andas inte ut bubblor rakt under ett svävande djur och jaga eller rör aldrig mantorna. De kan dyka upp vilken månad som helst, men chansen är störst under årets varma hälft, framför allt sensommar och höst. Vissa dagar får till och med snorklare glädje av mantorna, när djuren födosöker strax under ytan, men det är inget man kan räkna med. Själva Kabirabukten, berömd för sin odling av svarta pärlor och sina glasbottenbåtar, är stängd för bad och simning, så all dykning sker på platserna utanför, en kort båttur bort.
Den blå korallen vid Shiraho
På motsatt sida av Ishigaki, i sydost, döljer revflaket utanför byn Shiraho en global raritet: ett väldigt bestånd av blå korall, Heliopora coerulea, som ofta beskrivs som det största på norra halvklotet och ett av de största i världen. Blå korall är en av evolutionens egenheter. Trots att den hör till oktokorallerna, alltså är släkt med mjukkoraller och havsfjädrar, bygger den ett massivt kalkskelett precis som stenkorallerna, och skelettet färgas blått av järnsalter. Den levande ytan är däremot oansenligt brunaktig; det berömda blå syns först i själva skelettet. Utvecklingslinjen är urgammal och kallas ofta ett levande fossil, och arten bedöms i dag som så hotad att den internationella handeln med den är reglerad. Vid Shiraho bildar den blå korallen täta kupoler, stora som hus, på mycket grunt vatten. Bäst upplever man dem snorklande från byguidernas små båtar, eftersom revflaket är skyddat och tillträdet sköts tillsammans med lokalsamhället. Naturvårdsorganisationer, däribland WWF Japan, har i årtionden arbetat sida vid sida med Shirahoborna för att övervaka revet och minska avrinningen av röd jord från land, som en gång hotade det.
Sekiseilagunen – Japans största korallrev
Mellan Ishigaki och Iriomote breder Sekiseilagunen ut sig, Japans största korallrev: en vidsträckt, grund mosaik av revfläckar, kanaler och sandbottnar som hyser hundratals korallarter, tillsammans med revfiskarna, havssköldpaddorna och rockorna som är beroende av dem. Stora delar av lagunen ligger inom nationalparken, och vissa zoner är strikt skyddade marina områden. Dyk- och snorkelbåtar från Ishigaki går ut till platser i hela lagunen; den klassiska scenen är fält efter fält av grenig Acropora på några få meters djup, befolkade av clownfiskar, papegojfiskar och stim av fusiljärer. Många turer kombinerar två eller tre platser under samma dag, med lunch ombord medan båten förflyttar sig mellan revfläckarna. Lagunen har också blivit en symbol för vad som står på spel. Under den marina värmeböljan 2016 drabbades den av en svår massblekning, då undersökningar fann att den stora merparten av korallerna var påverkade, och redan tidigare händelser hade tunnat ut koralltäcket. Återhämtningen är ojämn men verklig, med stöd av restaureringsprojekt, korallutplantering och den långsiktiga övervakning som Japans miljöministerium och lokala grupper bedriver. Att dyka här i dag är att se skadan och motståndskraften sida vid sida.
Bortom Ishigaki: Iriomote och Yonaguni
Yaeyamaöarna belönar den som tar sig längre än till huvudön. Iriomote parar sina rev med mangrovefloder och vattenfall, och vattnen runt ön ingår i samma nationalpark; ön är dessutom det enda hemmet för den akut hotade iriomotekatten, en påminnelse om hur biologiskt särpräglat detta hörn av Japan är. Färjorna från Ishigakis hamn gör dagsutflykter enkla. Långt västerut erbjuder Yonaguni dykning av ett helt annat slag: om vintern samlas stim av hammarhajar utanför kusten, och ön är minst lika känd för Yonagunimonumentet, en väldig trappstegsformad klippformation på havsbotten vars ursprung, naturligt eller mänskligt, har debatterats i åratal. Mindre öar som Taketomi, Kohama och Kuroshima ligger direkt vid Sekiseilagunen och fungerar som lugna baser för revturer. Tillsammans pressar Yaeyamaöarna in ett helt tropiskt dykarliv i en kompakt arkipelag: mantor, endemiska djur, sjögräsängar där sköldpaddor betar och korallträdgårdar som börjar ett fentag från stranden.
Säsong, sikt och praktiska råd
Det går att dyka i Yaeyamaöarna året runt. Kuroshioströmmen håller havet så varmt att vintern bara kräver en tjockare våtdräkt, medan sommaren bjuder på badkarsvarmt vatten och mantornas högsäsong. Den viktigaste planeringsfrågan är tyfonsäsongen, ungefär från sommaren till tidig höst, då stormar kan stoppa båttrafiken i flera dagar; en resa i det fönstret kräver lite flexibilitet. Vintern för med sig friskare nordvindar, vilket mest avgör vilken sida av ön båtarna arbetar på, och det är hammarhajarnas säsong vid Yonaguni. Sikten är utmärkt med alla mått mätt. Dykcentren på Ishigaki spänner från stora anläggningar för japanska turister till små båtar som drivs av ägaren själv, och genomgångarna tar revskyddet på allvar: inga handskar, ingen beröring, noggrann avvägning över de grunda korallflaken, och revvänligt solskydd uppmuntras överallt. Den som fotograferar gör klokt i att packa vidvinkel, för kombinationen av klart vatten, grunda rev och stora djur är som gjord för det. Under högsäsong bör mantaplatserna bokas tidigt; de är eftertraktade, och arrangörerna samordnar sig för att inte tränga ihop sig vid putsstationerna.
På kartan
Yaeyamaöarnas rev blir begripliga först när man ser hur de hänger ihop, från Manta Scramble på Ishigakis nordvästspets över den blå korallens flak vid Shiraho till Sekiseilagunens vidder mellan öarna. Öppna den interaktiva kartan, följ revzonerna, hitta dykplatserna som beskrivs här och börja skissa på din egen rutt genom Japans sydligaste arkipelag.